- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
725

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 28 December

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 28 December.

Guds gåfwa och kallelse äro sådana, att Han icke kan ångra
dem
.

Rom. 11: 29.

Hwilken mäktig tröst innehålla icke dessa ord! Textens hufwudtanke
är, att en förut af Gud gifwen nåd och utkorelse icke kan af Honom
ångras eller återkallas. Nu hafwa äfwen wi en mycket tidig kallelse
och utkorelse till grund för wårt salighetshopp; oss äro gifna några dyra
och allrastörsta löften. Tillämpom nu derpå: "Guds gåfwor och kallelse
äro sådana, att Han kan icke ångra dem." Han "utwalde oss i Christus,
förr än werldens grund war lagd." Detta Guds frälsningsråd måste
wara alldeles orubbligt — och af oss oberoende, efter Gud fattade det
så tidigt, att ingen menniska kunde dertill medwerka. Det skedde, "förr
än werldens grund war lagd." Då ännu ingen dag war kommen, då
ännu hwarken sol ellrr måne funnos, då Herren Gud i sitt eget ewiga
wädendes fria råd tänkte på att skapa werldar och att på jorden skapa
ett slägte efter sitt beläte, till barn och arfwingar af alla dina gåfwor,
ett slägte, dom skulle kunna beskåda och fröjdas af hans werk och hans
fullkomligheter; och då Han också, på det wi skulle lära att känna äfwen
hans gudomliga rättfärdighet och barmhertighet, beslöt sätta oss på ett
prof, och Han förutsåg, huru wi genom den fallna ängelens afund och
list skulle förledas, falla och förderfwas, ja, förutsåg allt det förderf och
elände, som skulle följa på fallet — si, då fattade Han detta
frälsningsråd, att gifwa oss till medlare sin egen ewige Son, hwilken skulle
nedstiga till jorden, ikläda sig wårt kött och påtaga sig wår sak, påtaga
sig lagens fullgörande och straffets lidande i wårt ställe, på det hwar
och en, som i sin syndanöd endast flyr till Honom, i tron håller sig
till Honom, skall icke förgås, utan få ewinnerligt lif. Detta war Guds
eget fria frälsningsråd, Guds ewiga nådewal, hwarom apostelen säger:
"Han har utwalt oss i Honom före werldens grundläggning." "Han
har tagit oss sig sjelf till barn genom Jesus Christus efter sin wiljas
goda behag, sin herrliga nåd till lof." Detta sitt råd förkunnade Han
sjelf redan på syndafallets dag; och sedan lät Han genom så många
wittnen och genom millioner förebildande offer beständigt upprepa sitt
löfte, tilldess det i fullbordans tid uppfylldes i Jesu födelse, lidande,
död och uppståndelse.

Då wittnade Johannes Döparen: "Si, Guds Lam, som borttager
werldens synder." Då wittnade Herren sjelf: "Mitt blod warder
utgjutet för eder till syndernas förlåtelse." Då wittnade en stor
evangelisters skara, att i Honom allena är salighet; och att hans blod renar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free