Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Södermanland hyser deremot i förhållande till sin storlek flere
frossörter än någon annan af rikets provinser, om det än å de flesta af
dessa orter endast är med ett ringa antal fall, som sjukdomen under
epidemiefria år uppträder. De för frossa beryktade delarne af
landskapet äro i första rummet hafskusten isynnerhet af Nyköpings och
Trosa distrikter (Lundqvist 1863, Martin 1851, Bosborg 1857,
Wästfeltl852 och 1854), vidare stränderna af Mälaren (inom Tumba
distrikt enligt Kjellberg, Södertelge distrikt enligt Hæffner 1851,
Mariefred enligt Sparrman 1808 och Lind 1859, Strengnäs distrikt
enligt PonténH. br., Torshälla enligt enskildt meddelande af Hærén),
äfvensom enligt Lundqvist (1863) stränderna af Tngaren,
Långhalsen och Hallbosjön i södra delen af provinsen, slutligen äfven de
på sjöar rika häraderna Willåttinge (Sundius 1800) och Daga
(Djurberg 1831, Klintberg H. br.) i det inre af landskapet. Stränderna
af Hjelmaren kunna deremot icke numera anses såsom stående
fross-hem. Detta gäller icke blott om de delar af denna sjös
omgifnin-gar, som utgöra Södermanlands vestra gräns, utan äfven om dem, som
tillhöra Nerike. Visserligen är vår kännedom ofullständigare af
Hjel-maresträndernas sjukdomsförhållanden än af flere andra trakters,
emedan så få läkare här äro stationerade. Äldre uppgifter tala också om
frossan såsom en vid Hjelmaren vanlig och endemisk sjukdom
(Zether-man 1800, Hedenström 1813, Lenæus 1819, Lithell 1823).
Senare uppgifter ådagalägga dock, att ett lyckligare förhållande sedan
dess inträdt. D:r Behm, som i 27 år varit bosatt vid norra
stranden af Hjelmaren, har rörande denna sak (April 1872) benäget
meddelat följande: ”frossan uppträder visst icke alla år vid våra flacka
stränder, utan kunna många år förgå, utan att man hemsökes af
sjukdomen”. Äfven vid omgifningarne kring Vetterns norra ända
(Asker-sunds distrikt), äfvensom vid stränderna af Skagern å Nerikes vestra
gräns har frossa under och efter de större epidemierna för någon tid
varit stationär, utan att dock så beständigt å dessa orter förekomma,
att hon kan anses såsom för dem endemisk.
Inom Westmanland är i bergslagen stationär frossa enligt
mångfaldiga intyg obekant, så i Lindesbergs distrikt (Ophoff 1803,
Malmgren 1807, 1808 och 1812), i Nora (Cederschiöld 1850), i
Helle-fors distrikt (Roth 1847), å Ferna bruk och Skinnskattebergs distrikt
(Blachet 1799, Ham 1805), i Norberg (Pallin 1849: ”förr här
ytterst sällsynta”). Slättbygden deremot är ej fri derifrån t. ex.
trakten invid Strömsholms kanal, Fläckebo socken (enligt Häggmark),
Sala m. fl. orter. Frossans v förnämsta tillhåll inom provinsen hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
