Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
orten endemisk. I 1861 års berättelse omtalar Götlin likaledes
frossor såsom alla år i Carlstad gängse. Följande af Sundberg för
år 1821 lemnade notis synes emellertid visa, att frossan förr varit
mindre vanlig i Carlstad: ”1 April”, berättar Sundberg, ”visade sig
frossor, som eljest äro sällsynta inom staden, hos fyra personer”.
Såsom för endemisk frossa utsatta nämner Lagerstedt vidare
Ham-marön nedanför Klarelfvens utlopp i Wenern (1853) samt Milles viks
pastorat i Näs härad (1851). Om frossans endemicitet i Näs
härad talar älven Eke gren (1850 i H. hr. samt i berätt. för 1853).
I Gillberga distrikt är ock enligt Warodell (1855) frossan
endemisk.
Äfven Dalsland synes knappast annorstädes än i Wenerns
kustbygd hysa endemisk frossa; dock visar hon sig äfven der vida
mindre freqvent och ej heller så beständigt, som å flere af Wermlands
frossörter. Härom skrifver Segerstedt år 1850: ”från och med
1833 till och med 1848 var frossan en så sällsam sjukdom, att den
nästan kunde anses som alldeles försvunnen, och förekom endast här
och der sporadiskt”. Inom östra delen af Åmåls distrikt anses
frossan endemisk, uppgifver emellertid Rönquist f. 1862. Den enda
ort i det inre af landskapet, vi sett uppgifven såsom säte för
endemisk frossa, är Dalskogs socken (Kjellberg i embetsberättelserna för
1859, 1860 och 1861).
Inom Westergötland är det likaledes endast utefter Wenerns
stränder samt vid Göta elf och dess utlopp, som frossan årligen
uppträder. Hela det inre af landet är deremot frossfritt, trakterna vid
Wettem ej ens undantagna. Så kallar provincialläkaren i Borås
distrikt Flodin i sina embetsberättelser för åren 1796, 1806, 1810
och 1812 frossan för en der på orten sällsynt sjukdom. Och
Elm-lund uppgifver i berättelsen för 1840 frossorna i Borås vara ”så högst
sällsynta, att de nästan äro obekanta”; ett dylikt yttrande fåller han
dessutom redan 1832, således i slutet af en långvarig period för frossors
epidemiska uppträdande i landet. Och ännu i samme läkares
berättelse för 1845 läses: ”frossor äro på denna ort en sällsynt
sjukdoms-form”. Från Alingsås berättar Forssell för år 1810: ”frossor hafva
aldrig förr här i orten varit gängse”. Från samma ort omtalas, att
frossan, som år 1856 der uppträdde, förut varit sällsynt till och med
som sporadisk sjukdom. I 1862 års berättelse från Svenljunga
distrikt i sydöstra hörnet af Elfsborgs län kallar Fr i man frossan för
en ”i dessa trakter temligen sällsynt sjukdom”. Från Ulricehamn
berättar Heinrici för 1855: ”frossor äro här i orten en nästan
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
