Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
% af Sveriges innevånare under ifrågavarande epidemi varit af
frossa angripen” 1). Denna värdering afser dock icke året 1856
sär-skildt, utan hela första, afdelningen (1852—56) af den ifrågavarande
frossperioden.
På det maximum i frossfreqvensen, som inföll våren 1856, följde
en plötslig och allmän förminskning. Sommaren 1856 fråntog
nämligen frossfarsoten dess herravälde och först efter tvenne års förlopp,
således hösten 1858 lyckades det henne att återvinna detsamma.
Under dessa tvenne års stillestånd hihehöll hon sig dock i nästan hela
sin förut vunna utbredning, och från många håll äro äfven för denna
tid smärre grassationer relaterade. Isynnerhet visade hon sig
angelägen om sin nordligaste position. I Neder-Kalix fortfor frossan
nämligen äfven nu att epidemiskt härja.
Den exacerbation, som hösten 1858 och våren 1859 egde rum,
omfattade ungefår hela det område, som förut plågats af frossan och
nådde å en del orter en ganska stor höjd t. ex. i trakterna af
Ströms-holm och Norrtelge. Märkvärdigast är dock farsotens svåra härjning
i Norrbotten under 1858—59 års vinter. I Piteå utgjorde de denna
tid insjuknades antal enligt Almqvist öfver 800 personer. Efter
denna exacerbation bibehöll frossan sig väl ännu några år här och
der i landet, men under ett oafbrutet aftagande, hvilket efter 1861
års sommar var så betydligt, att förevarande frossperiod i och med
denna sommar kan anses afslutad.
Liksom vid tvenne föregående perioder inställde farsoten äfven
denna gång sitt häijande tidigare vid Mälarestränderna än i de öfriga
delarne af de Mälaren omgifvande landskapen. Af Sundhets-Collegii
Berättelse för 1860 finna vi nämligen, att frossor nämnda år
före-kommo ”i Arbogatrakten talrikt, men dock i aftagande”, i
Ströms-holmstrakten ”mindre allmänt än föregående år”, i Westerås och
Enköpings distrikt ”i spridda fall”, samt att de ”i staden Enköping voro
mindre allmänna och mera lättbotade än föregående år”, att de i
Upsala distrikt deremot voro ”särdeles talrika och envisa”, och i
Löfsta distrikt ”hela året gängse”, samt att freqvensen i Sala till
och med var ”betydligt ökad”. Och söder om Mälaren mötér oss
samma förhållande. I Eskilstuna distrikt t. ex. iakttogos ”spridda
fall hela året”, ”dock”, tillägges det, ”mildare än under föregående
år”. I Strengnäs var ”freqvensen aftagande”. Men helt annan
lydelse hafva berättelserna ifrån de längre från Mälaren belägna di-
1) Sundb.-Coll. Berätt. f. 1861 s. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
