Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
166
strikten. Frän Daga t. ex. heter det: ”frossa, svårbotlig och recidi«
verande, förekom allmänt hela året”. Sammaledes från Wingåker:
”allmänt hela året”; och från Malmköpings distrikt: ”frossa har
utgjort årets allmännaste sjukdom”. Bedan 1859 hade man för öfrigt
bemärkt den här påpekade minskningen af frossans freqvens i
Mälarens närmaste omgifningar, dock ej i Strömsholmstrakten, ty der
rådde nämnda år fullständig frossepidemi.
De närmast Stockholm invid Mälaren belägna läkaredistrikten
Botkyrka, Södertelge och Sigtuna hade dock ännu icke år 1860någon
del i denna minskning. Äfvenså fortfor frossan i skärgården och
utefter Östersjökusten. På Wermdön omtalas frossorna såsom under år
1860 ”högst allmänna”. Och i Nyköpings distrikt voro de ”större
delen af året liksom under flere föregående allmänt gängse, så att
knappt något hushåll fanns, der ej någon varit af frossa angripen”.
Så äfven i Norrtelge distrikt, hvarest frossan berättas år 1860 hafva
varit ”nästan lika allmän inåt landet som i kustsocknarne”. Under
det följande året bibehöll farsoten inom Mälareprovinserna samma
utbredning som året förut, om än med en mångenstädes ej obetydlig
minskning af fallens talrikhet. Men först 1862 börjar hon ånyo
fortsätta sin retraite. I Botkyrka samt Sigtuna distrikt befinnes hon nu
”betydligt mindre gängse”, än året förut, och i Södertelge
förekommer hon ”högst sparsamt”. I Nyköpings och Trosa kustdistrikter
iakttagas endast ”spridda fall”. 1 Norrtelge distrikt samt i Uplands
och Södermanlands från Mälaren och hafvet mera aflägset belägna
lä-karedistrikter bibehåller frossan deremot ännu detta år en epidemisk
karakter. Men för de följande åren äro från dessa trakter endast
sporadiska och temligen fåtaliga fall uppgifna.
Från andra delar af riket finna vi icke något att framhålla, som
i afseende på tiden och ordningen för frossfarsotens upphörande kunde
ega mera intresse. Yi anmärka blott, att frossans freqvens något ökade
sig i Skåne år 1862. För öfrigt har fross-sjukligheten från år 1861
årligen nedgått ända till 1867 och 1868, då åter ett minimum
nåddes. Frossans tillbakaträdande har denna gång varit så fullständigt,
att till och med beträffande en del af de för sjukdomen förr ganska
beryktade orter tvekan uppstått om det berättigade i att upptaga
honom såsom endemisk för orten. I denna riktning uttalar sig
Sö-derbaum om Kalmar distrikt. Och att ett fullständigt försvinnande
af sjukdomen egt rura i Hjelmarens omgifningar och vid
Ångerman-elfvens mynning hafva vi ofvan (sid. 126 och 131) haft tillfälle att
nämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
