Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De särskilda former af frossa, som i Sverige förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
hafva lång varaktighet och stor sjukfreqvens. I en del epidemier är
sjukdomen för öfrigt, allmänt mycket lindrig, i andra, ehuru
tillhörande en och samma frossperiod, ganska häftig, något hvarför vi
emellertid icke här kunna utförligare redogöra.
Äfven i afseende å stegring eller förminskning ,i styrka hos de
särskilda frosstadiernas symptomer hafva i olika epidemier stora
olikheter iakttagits. I vissa epidemier t. ex. har frysningen
varit ovanligt stark. I allmänhet torde rörande de\anliga frosstyperna
kunna sägas att ju läDgre intermittens frossan har, desto starkare
är köldstadiet utprägladt ’)• Epidemier hafva ock iakttagits, i hvilka
frosstadiet mer eller mindre fullständigt bortfallit såsom 1810 års
epidemi i Philipstads distrikt. Enligt Lundmark ”började febern
hos somliga med lindriga frossbrytningar, men hos de flesta visade
sig under hela sjukdomens förlopp alldeles ingen frysning”. Om
epidemien 1854 i Christinehamn skrifver likaså Holmgren: ”alla
frossformer under epidemien hafva nästan utan undantag förhållit
sig såsom mer eller mindre fragmentära, i sä fall att stadium
frigoris antiugen totalt uteblifvit eller ock otydligt gifvit sig till käuna”.
Och fråu Landskrona berättar Virgin om 1860 års epidemi: ”i
stället för de vanliga rysningarne och kölden kände de sjuka endast
sträckningar, nien plågades då antingen af svåra klämningar för
bröstet eller ock af värk i alla lemmar" m. fl ex. Särdeles vanligt
är att hos barn köldstadiet är obetydligt eller bortfaller helt och
hållet.
Att frossa varit förenad med ovanligt stark feber (i
folkspråket benämnd b ränn frossa) berättar W ess man med anledning af
1760 års epidemi i Bohuslän och West ber g med afseende på 1829
års epidemi i Halland, så ock Klintberg och Ekman om frossan
i resp. Daga och Kalmar distrikt 1848.
]) Då de benämningar för i fråga varande sjukdom, som å skilda trakter
äro begagnade, i de varmare länderna hufvudsakligen fästa sig vid febern
(malariafeber, klimatfeber m. m.) i mellersta Europa åter företrädesvis afse
intermitten sen (fiévre intermittente, Wecbselfieber) och i norra Europa deremot
köldstadiet (frossa, skälfvosot. koldfeber) så kunde af detta förhållande, sam*
manstäldt dermed att, såsom bekant, febern i de tropiska länderna plägar
starkare råda än i Europa i allmänhet, hemtas stöd för den förmodan, att
köldstadiet äfven i norra Europa vore starkare än vanligtvis i mellersta och
södra Europa. Huru vida ett sådant antagande verkligen vore grundadt, kan
dock först utrönas genom ett från de olika områdena för jemförelse
härutin-nan samladt material.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
