Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
frossörter, och de, som icke äro det. Vestra kusten, der, såsom nämndt
är, frossan ej är endemisk, sköljes af vatten med stark salthalt, hvilket
åter icke är fallet med Östersjökusten, till följd hvaraf också den sist
nämnda kustens algvegetation vida mer öfverensstämmer med insjöarnes
än med den vestra hafskustens.
Hvad här ofvan blifvit i allmänhet anfördt i fråga om
beskaffenheten af den mark, der frossan plägar hålla sig, finner fullständig
bekräftelse genom följande företrädesvis ur läkarnes embetsberättelser
hemtade närmare upplysningar angående de särskilda trakter, som
här hafva intresse1 för oss, emedan de varit för frossan utsatta. Vi
följa vid denna framställning landskapen i samma ordning som förut,
men anmärka på en gång orterna för så väl frossans endemiska som
dess epidemiska uppträdande i den mån uppgifter derom varit att tillgå.
Vi börja alltså med Skåne och de få för stationär frossa kända
orterna i denna provins. De delar af Gärds härad, som blifvit
beryktade för frossa, äro omgifningarne af Helgeån i dess nedre lopp
samt den utvidgning af denna å, som bär namnet Helgesjön; och inom
de socknar, som omgifva denna, angifvas såsom företrädesvis
hemsökta ”de byar, som ligga vid af ån öfversvämmad mark” (Andersson).
Rörande det nedre loppet af denna å uppgifver Blomberg1), att
dess ”fall från Torsebrofallen till hafvet är föga mer än 1 fot,
hvar-före också ån svämmar öfver den låglända trakten och bildar sjöar af
högst obetydligt djup, på många ställen med ej mer än l/2—1 fots
klart vatten, derunder dy. Vid vår och höstflöde samt för öfrigt vid
stark nederbörd öfversvämmas närliggande låglända åkrar och ängar
ännu mera. Genom vattnets sålunda ofta inträffande stigande och
fallande har trakten på många ställen, der ett väl ordnadt jordbruk
ej tagit ut sin rätt, antagit beskaffenhet af kärr”. ”Häraf säkerligen”,
tillägger samme läkare, ”de så allmänt grasserande frossorna”. Sjelfva
staden Christianstad är äfven belägen vid Helgeån och var förr
omgiften af löpgrafvar, fylda med stillastående, skämdt vatten (Boström
H. br.), hvilket dock genom de år 1860 afslutade raseringarne af
fästningsverken, igenfyll ningen af grafvarne samt planeringen och
planteringen afhjelpts (Blomberg). Boström fäster särskildt
uppmärksamheten derpå, att frossan allmännast förekom inom Vendes
artilleri-regemente, som var logeradt i tvenne visserligen mycket
luftiga och rymliga kaserner, men hvilka voro belägna nära intill
de nämnda löpgrafvarne. — Angående frossörterna i Willands på
1) Sundh. Colleg. Berätt. f. 1862 s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
