Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
fall. De från sista frössperioden mest omtalade orterna inom dessa
län äro stränderna kring den till en del, nttappade sjön Drafven, hvarest
frossan höll till under åren 1858—61 (Wittlock) samt omgifningarne
af sjön Läns vattendrag (Nilsson 1862). I mediet af förra
århundradet uppehöll hon sig länge och nådde åtminstone åren 1756—59
en stor intensitet i Jönköping. De stadsdelar, som då svårast
hemsöktes af henne voro Maderna, Lilla Sjöraden och Förborgen,
hvilkas beskrifning vi efter Wåhlin i det föregående (sid. 95) meddelat.
Följande notiser gälla orter inom Östergötland. Om
Linköpings-trakten meddelar Wall in (f. 1862): ”södra stranden af sjön Roxen,
lågländ, sumpig och dimmig, är ett ständigt tillhåll för frossor”.
Från Wadstenatrakten berättar Acharius för år 1811: ”frossan var
högst besvärande på de ställen, der lokalen hefans mera sumpig”.
När frossan år 1856 uppträdde i Torpa distrikt, voro fallen deraf
”talrikast vid åtskilliga vattenqvarnverk, i somliga boningar vid sjön
Sömmens strand samt bland arbetsfolket vid ett tegelbruk, i hvars
närhet en bäck har sitt framlopp” (Sam ber g).
Rörande Nyköpings distrikt i Södermanland har Martin meddelat
följande: ”distriktet, som utgöres af den till Östersjön gränsande
delen af länet, är ett af bergs- och skogstrakter i tät omvexling med
smärre och till en del väl odlade slätter uppfyldt land, som äfven
till dess ifrån den sterila och bergiga skärgården aflägsnade delar är
tätt genomskuret af vattendrag, begränsadt af och innehållande ett
stort antal större och mindre sjöar, träsk, kärr och mossar, hvarifrån
ofta dimmor uppstiga”,* ”hvilken territoriela beskaffenhet”, tillägger
han, ”väl bidrager till de här sä ofta förekommande intermittenta
och ty fösa febrarnes uppkomst”. Lundquist yttrar härom ”de
såsom endemiska af min företrädare uppgifna tyfösa och intermittenta
febrarne uppträda vanligast i de socknar, som gränsa till Östersjön
vid lågt vattenstånd i densamma och derjemte i de socknar, som
omgifva de på senare åren sänkta sjöarne: Yngaren, Långhalsen och
Hallbosjön”.
Om frossans uppträdande år 1847 i Floda distrikt berättar
Sande gr en: på de trakter, som ligga lågt och nära sjöar, voro
sjukdomsfallen mest talrika”; och Oræve om epidemien år 1853 i
Botkyrka distrikt: ”dessa sjukdomar (frossorna) hade sitt egentliga
stamhåll längs vattendragen, särdeles efter Mälarestränderna”. O.
Kjellberg yttrar om det följande årets frossepidemi i samma ort:
”frossorna utgöra ett verkligt plågoris för dessa trakter. — — Det är
hufvudsakligen utefter Mälarestranden och de angränsande insjöarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
