Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
faller ut, paludinösa stränder, som gifva en osund, kylig afdunstning,
och äro efter min åsigt de predisponerande orsakerna till sjukdomens
konstanta återkommande hvarje vår. Trakten är i sig sjelf lågland.”
Angående Bergsby i Nora socken, som ock varit ett tillhåll för frossa,
förmäler Medén (årsb. 1824) att den är lågt och sumpigt belägen.
Äfven från Dalarne, der frossan ingenstädes är endemisk, föreligga
åtskilliga hithörande iakttagelser, som hlifvit gjorda vid frossans
epidemiska ströftåg genom provinsen. Från 1855—56 års epidemier
t. ex. förmäles frossan inom Falu distrikt hafva hufvudsakligen
upp-trädt i trakterna omkring Dalelfven (Hallin, Kusel) och inom öfre
Dalarnes distrikt ”i synnerhet i några vid större myrar och sjöar
belägna hyar” (Wettergren d. ä.). I Smedjebackens distrikt voro
enligt Höjer ”bergstrakterna jeraförelsevis mera skonade och stränderna
af lägre belägna sjöar och vattendrag mera utsatta”. År 1861 förekom
frossan efter sainme läkares berättelse ”mest i Norrbärke och
Söder-bärke socknar omkring Barkens och kringliggande småsjöars stränder.”
Att i Wermland Wenerns och närgränsande sjöars låglända
omgif-ningar företrädesvis besökas af frossa är redan (sid. 134 och 135)
bemärkt. Af den mängd meddelanden, som rörande denna sak
förefinnas, må här ytterligare några få anföras. Då Haranerin
omtalar frossans gångbarhet i Wermland åren 1754 och 1755 anmärker
han, att ”alla de personer, dem frossan angripit, bott vid sjökanten
af Wenern och dess grenar” *). Enligt Sundberg voro frossorna
åren 1820 och 1821 allmänna ”i de trakter af Carlstads distrikt,
som begränsas af Wenern äfvensora i Elfvedalen”. År 1858 förekommo
de, inberättar Bohm från Wisnums distrikt, ”som vanligt för det
mesta omkring Wenerns och Skagerns stränder.” Understundom
företager frossan emellertid, såsom vi förut sett, äfven inom denna
provins vandringar uppåt landet. Det har dervid företrädesvis varit
vattendragen, i synnerhet Klarelfven och GlafsQorden, hon följt, och
här såsom annorstädes vattensjuka trakter, hon uppsökt, enligt hvad
följande notiser antyda. Frän Gillberga distrikt berättar Warodel 1»
att frossan år 1854 var gängse ”särdeles på lågländare och snmpiga
trakter omkring Gillberga kyrka samt de inom Stafnäs och Glafva
socknar belägna större bruken Stömned, Sölje och Hildringsberg, der
snart sagdt hvarannan person varit af sjukdomen angripen.” I samme
läkares berättelse för år 1855 yttras: ”frossor förekomma i synnerhet
i närheten af Glafsfjorden.” Från Arvika distrikt rapporterar Gull- 1
1) Bergius, Gångbara Sjukdomar för år 1755. Sthm 1756, s. 96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
