Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
grundade till hela tre famnars afstånd från den vanliga vatten-nivån.
Dessa ångor från saltsjöstrandens gytja blandade sig med den
uppstigande dimman, som i lugnt väder stod öfver skärgårdstrakten hela
dagarne utan att skingras”.
Äfven om sommaren 1826 meddelas från samma håll att ”hafvet
utsjunkit några famnar mot den vanliga vattenhöjden”, samt att
”ångor uppstego från strandens gytja”. 1 Wenerns kustland omtalas
enahanda förhållande varit rådande. C. A. Ha ak t. ex. uppgifver
orsaken till frossfebrarnes stora freqvens i Christinehamns distrikt
under den 1826 börjande perioden vara ”sjön Wenerns då inträffade
hastiga och ovanliga fallande eller sänkning, hvarigenom de låglända,
grunda stränderna kommo att utgöra sumpiga träskartade trakter,
hvarifrån synnerligen aftnar och morgnar uppstego osunda dimmor
och dunster” (H. br.).
Beträffande frossperioden 1846—48 berättar Ekelund, att Wenerns
vattenstånd då sjönk till den grad, att sjöbottnen på långa sträckor
bildade stagnerande träsk, som småningom uttorkade (H. br). Med
stöd af erfarenhet från samma tid skrifver Fry km an från motsatta
stranden af nämnda sjö (Lidköpings distr.) i embetsberättelse för
1851 att ”frossan, som utefter Wenerns låga, ofta vattensjuka stränder
är en allmän sjukdom, synes uppträda svårare, då vattnet i Wenern
sjunker och de på sanka ställen samlade vegetabiliska ämnena hinna
öfvergå till förruttnelse”. Och från Östersjökusten har Wästfelt
samma år meddelat en likartad iakttagelse. ”Frossornas uppträdande
och recidiverande”, skrifver han, ”synas stå i bestämdt beroende af
minskning i saltsjöns vattenstånd, sedan det stigit öfver den låglända
trakten” (årsb. för Trosa distr.).
För den sista frossperioden (1852—56, 1858—61) har
Sundhets-Collegium lemnat sammanfattade öfversigter af förhållandet i landet
i allmänhet uti det i fråga varande hänseendet. Vi hafva redan sid.
84 och 85 meddelat åtskilliga utdrag derur, hvilka torde utgöra
tillräckliga intyg om, huru ovanligt stor den vattenbrist var, som under
dessa år rådde öfver hela Sverige. Sjöar och vattendrag sjönko högst
betydligt, ofantliga sträckor af eljes af vatten sköljd mark blefvo nu
blottade, källor och brunnar torkade o. s. v.
Vi hafva sålunda vunnit kännedom om, hurudan väderleken plägat
vara vid frossperiodernas början och delvis äfven under deras fortvaro.
Uppmärksamma vi nu afbrotten i och afslutningarne på
frossperio-derna och hurudan den väderlek varit, som kännetecknat dem, så
finna vi att, i full öfvereusstämmelse med det föregående, låg som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
