Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lf) Aftonsällskap.
»Utom när han är lite — full, som
alltemellanåt händer.»
»Ah, men då är han som mest charmant
emot damerna. Han är för söt! Det ordentligt
klär honom att ha litet florshufva.»
»Jag tackar för en man med »florshufva»,
om han, i den, vore aldrig »så charmant». Nej,
då tog jag hellre v. Tackjern, mindre charmant,
men mera bastant. Det blir visst ett lif utan
»florshufva», men också utan obestånd. Jag vet
ingenting värre i verlden än obestånd.»
»Det linnes i verlden månget slags obestånd.
Men hvad säger Hertha om saken?»
Den som nu vädjades till, varsamma flicka,
som vi förut hört omtalas »med ståtlig ligur, men
förbannadt sturskt utseende». En utmärkt ädel
växt och det rika guldfärgade håret var, i sjelfva
verket, det enda, som på angenämt vis utmärkte
henne. Ett moln tycktes hölja hela hennes
varelse och gaf ett oredigt, icke behagligt tycke åt
hennes, dessutom, icke regelbundna drag. ITon
salt tyst och likgiltig, nästan orörlig som en
bildstod och skenbart liflös. Om rosor hade
blommat på hennes kinder, så hade de, jemte den
första ungdomstiden, redan förgått; en grå, entonig
färg var hela ansigtets, ögonlocken lågo tunga
öfver de dunkla, liflösa ögonen. Hennes klädnad
utmärkte sig genom dess enkelhet och larflighet.
Den hade ingen den minsta öfverflödiga prydnad;
dock slöt den sig troget och väl till kroppens
utmärkt vackra bildning.
Vid orden: »hvad tänker Hertha om saken?»
vände hon litet på hufvudet och sade kallt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
