Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hatten på Kungstältet.
141
en, två, tre, fvra, fem minuter; men allt förblef
tyst. Då började ett doft, hotande mummel, likt
det af en annalkande åska, höja sig öfver faltet
ur tusen bröst och munnar; men öfver delta
reste sig stark och mäktig den förste talarens milda
och manliga stämma ropande:
»Skulle något skuldbelastadt hjerta här vilja
anklaga sig, att af våda eller vilja ha vållat olyckan,
under hvilken så många lida, så — Gud förbarme
sig öfver honom! Vi fordra icke hans bekännelse.
Den kunde ej hjelpa oss. Den kunde göra andra
ännu olyckligare. Må ban tiga; Gud skall tala
som domare i hans hjertas djup. Och skulle den
stämman bli honom allt för förskräcklig, så må
den olycklige ihågkomma, alt »när Herren vår
Gud är mycken förlåtelse; att om vårt hjerta
anklagar oss, så är Gud större än vårt hjerta och
vet allting.» Låt oss ej dömma hvarandra!»
I denna stund tändes morgonrodnaden vid
den östra horizonten på andra sidan om den
förbrända staden och dess röda lågor glänste skönt
emot de mörka molnen. Predikanten tog stunden
i akt för att leda sinnena ifrån tanken på
mord-brännaren och till den på Försonaren.
»Se!» utropade ban, »se försonarens tecken
i skyn, solen, ljuset, som åter uppgår efter den
mörka natten. Läsen eldskriften på himmelen:
ingen natt utan morgon, ingen sorg utan Guds
nåd öfver clen! Som ljuset kommer till jorden,
så kommer fÖrlössaren, tröslaren till oss. Sen
hans ljus, hören hans ord och löfte. Vänner!
låtom oss stå upp och hälsa honom med vår sång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
