Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Natten pà Kungstältet.
»Välsignad vare han, soin kommer i Herrans
namn!»
Det var en djupt gripande syn den, då den
stora mängden af de brandskadade, hundratals
männer oeh qvinnor, gamla och barn, ännu bleka
och bärande spåren af olyckan, som drabbat dem,
på en gång fattade af en mäktig härförelse,
uppsteg som en man, och under ledningen af deras
själaherde uppstämde den herrliga sången:
»Hosianna, Davids son etc.»
Allt högre och högre stego
morgonrodna-dens flammor, spridande ljus öfver nejden; allt
starkare och mäktigare blef sången, och alla de
ansigten, som nyss synts så bleka och dystra,
tycktes nu, vända mot det uppgående ljuset och
förklarade af dess sken, lika ett chor af
förlos-sade och lofsjungande andar. Tårar runnö ymnigt,
men icke mer af någon förtviflans smärta. Många
år derefter vittnade mer än en af de närvarande:
»för allt det, som elden frän röfva t mig, ville jag
icke ha varit beröfvad denna stund.»
Bland dem som icke deltogo i den allmänna
hänryckningen var Rudolph. Herthas synbura
afsky för honom och åsynen af all den nod och
olycka, som branden vållat, hade kastat en
förfärlig dager in i den olycklige ynglingens dunkla
medvetande. I eld och brännand© lågor uppgick
för honom aningen 0111 brottsligheten af en
handling, som i lians oklara begrepp blott var ämnad
till den älskades och hans egan befrielse samt
tyrannens stralf. Orden om det allseende
fadersögat, som ljödo genom den mörka, af suckar och
klagan uppfyllda natten, väckte hos honom en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
