Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hatten på Kungstältet.
143
tviflad vilja att bekänna sitt brott och att — dö.
Hertha skulle gråta öfver honom, Gud skulle
förlåta; — dessa tankar öppnade för honom en
räddningens port, ur den afgrund, som hotade
uppsvälja honom, och hans uppskakade känslor
gjorde sig luft i elt sjelf-anklagelsens skri, som dock
ej hann utsäga den mörka hemligheten, ty det
hejdades af Herthas hand, som hastigt tillslöt hans
läppar.
»Tyst! Vill du döda mig? Tyst, eller jag
förlåter dig aldrig!.....» Med dessa ord drog
hon honom ner till sig på marken, och talade
sakta och ifrigt till honom under det att himlen
färgade sig med röda lågor och Hosianna-sången
tonade öfver deras hufvuden. Hon tryckte i hans
hand det lilla af penningar, som hon ägde, och
som hon med sitt arbete förtjenat, samt den enda
dyrbarhet — ett litet guldkors — som hon ägde
efter sin moder; och ännu, innan sången upphört
och solen uppgått, var Rudolph icke längre att se
på Kungsfältet.
Sången hade tystnat, och den af stundens
ingifvelse uppresta mängden började snart åter
nedsjunka till jorden och till dagens nöd och
bekymmer. Men då infunno sig på Kungsfältet de
tre fruntimmerna, som aftonen förut förgäfves
bjudit på förfriskningar, hvar och en nu åtföljda
af tvenne pigor, som med ole buro på sina axlar
stora korgar med kaffe och bröd. »Slinkflickorna»
hade i hast blifvit uppklädda och liknade nu helt
skickliga flickor, i det de följde med rågade
brödkorgar Mimmi Svanberg, der hon gick fram med
sina medhjelparinnor från grupp till grupp, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
