Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följder.
Tyst! Hon vill tala, hon har något att säga
den döende unga qvinnan der på bädden. Ilon
synes kämpa med dödens skuggor för att ännu
kasta några blickar, några ord i den verld, som
hon går att lemna. De öfverjordiskt klara
ögonen synas stundom blicka in i obekanta rymder,
i det hon upprepar: »hur underligt! hur
underligt! ...» Men ännu hålla henne skuggorna qvar.
»Ljus!... Ljus!... mera ljus!... Det är ju
min bröllopsdag!.... Jag skall ju vigas vid Arvid.
Svep mig uti min bröllopsldädning.... Svep
mig som brud;... Arvids brud;... sätt
nvyr-tenkronan på mitt hufvud;... nej .. . nej i min
hand!... Arvid är ju borta, och jag är dödens
brud. Min far har velat så. Han bannlyste
Arvid; . .. ban var mycket hård. ... Och derföre
ligger jag här.....Jag hade kunnat lefva som
en lycklig maka. Arvid älskade mig så mycket
och jag honom; vi kunde arbeta, vi hade haft
nog, med mitt möderne-arf. Men min far....
men sägen det ej åt honom;... det skulle göra
honom ondt. Jag vill ej göra någon ondt, Tyst,
tyst med det förflutna!.... Hvad har jag sagt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
