Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Följder.
Ack! jag är så sjelfvisk; ... jag får icke
glömma!... Stunden är ju kommen, då jag kan tala,
ty jag skall ju dö!... Fader! fader!» Och med
en våldsam ansträngning reste den döende upp
sitt hufvud och de öfverjordiskt klara ögonen
stirrade sökande bland de personer, som i
rummet omgåfvo henne. Den, som hon ropar,
nalkas — stapplande. Ögonen förr så stränga och
hårda äro nu skumma af tårar.
O Dödsengel blida! du gör den veka stark,
den hårda vek. Alma tar sin faders hand och
fäster på honom genomträngande blickar: »Min
far!.. .»
»Här är jag. Hvad vill du mig, mitt barn?»
»Fader! Gif’ dina döttrar deras rätt; — ljus,
frihet! du gaf dem lifvet; gif äfven det som
allena — ger lifvet värde. De skola då älska....
de skola älska dig... som blott de fria kunna
älska. .. tacka!.. . Jag går bort.... Gud befriar
mig. Hertha blir qvar!... Fader gif henne
friheten! . ..- förstår du mig min far?!....»
»Ja; och jag lofvar göra, hvad du begär!...»
»Tack!... jag kan då dö lugn. Var rättvis
mot Hertha, fader;... helsa Arvid; säg––ack,
nej, förlåt — jag vet ej rätt hvad jag säger......»
»Försök att sofva, mitt barn, kanske blir det
ännu bättre med dig!....»
»Nej, nej, nu måste jag se på dem jag
håller af!____» Och Almas blick vände sig bort från
fadern och till systrarne, i det hon hviskade: »mina
systrar! kyss mig!»
De gjorde det gråtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
