Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Far octi dotter.
157
Den gamle sade intet; han böjde ned
hufvudet, och stora tunga tårar rullade ned för de
djupt fårade kinderna.
Då lutade sig ett annat hufvud sakta intill
hans, en ungdoms-frisk kind, våt af tårar slöt
sig intill hans kind; ett skönt och sorgligt minne
förenade far och dotter i en gemensam bitter
smärta. Dock — sälla de som så kunna gråta
tillsammans!
För hårda sinnen, verka veka känslor djupt
välgörande. Det är vår-regnet som smälter
isskorpan från jorden och gör den öppen för
himlens strålar.
Den gamle Falk kände det så; och han
uppreste hufvudet, i det han sade med den mildaste
• röst, som (lottern ännu hört af sin fader:
»Det må bli så som du sagdt det. Vi vilja
försöka på nytt med hvarandra. Jag fruktar blott
att — jag torde bli dig en allt för tung börda,
ty jag känner att någon stor förändring kommer
att föregå i mitt hèlso-tillstånd!......»
Han förstod icke att det var just aningen
om denna förändring, åsynen af den skälfvande
handen, det vacklande hufvudet, som rörde
dotterns själ till föresatsen att egna honom stödet af
sin ungdomliga kraft och helsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
