Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skymningens $011.
Det var sent och skumt då Hertha lemnade
sin fader och gick ned till sitt rum. Men då hon
nalkades dess dorr studsade hon ovillkorligt, ty
en mörk, nästan formlös massa låg på tröskeln
der, och ur denna blickade ett par förfarliga ögon
upp på henne, under en lugg af tofvigt, liksom
förvilladt svart håf. Hertha ryste ovillkorligt
tillbaka i det hon nämnde: »Rudolph!»
Han fortfor att stirra på hennes ansigte, som
aftonrodnadens sken upplyste, och väl äfven ett
annat sken från aftonens samtal med fadren.
»Rudolph!» upprepade hon med halft
vredgad, halft förskräckt röst, »Rudolph, är det du?»
»Ja,» svarade han, »och du? är du doraens
Engel?!»
»Jag är Hertha, din kusin. Stig upp; ligg
icke så. Stig upp; var en man! Jag har väntat
länge att få höra något ifrån dig!»
»Tala bara inte hårdt vid mig. Det hjelper
inte. Jag är för vand dervid. Och nu bryr jag
mig inte om hela verlden. Trampa på mig, om
du vill. Här vill jag dö.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
