Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skymningens son.
161
»Stig upp, Rudolph, och kom in med mig,
i mitt rum; der vill jag tala med dig.»
Den lugna bestämdheten i Herthas röst och
orden: »I mitt rum vill jag tala med dig,»
verkade på den olycklige. Han steg upp. Hon
öppnade dörren till rummet och han följde henne in.
Hon betraktade honom uppmärksamt, och i det
hon varseblef hans fullkomligt, liksom skeppsbrutna
utseende, sade hon med innerligt medlidande:
»Stackars Rudolph! Hvar har du varit?»
»Jag vet icke så noga. I stora skogen
häromkring.»
»Du behöfver äta och dricka. Vänta ett
ögonblick!»
Hertha gick ut och återkom snart med bröd,
något kall mat, och en skål mjölk.
»Elden är släckt i köket,» sade hon, »och
jag kan nu ej få något varmt åt dig. Men tag
detta, ät och drick!____»
»O Hertha! Du bryr dig då ännu om
mig!....»
»Ja, ja; jag blir alltid din vän, Rudolph.
Men nu, ät och drick. Sedan skola vi talas vid.»
Rudolph åt och drack såsom någon, hvilken
icke ätit och druckit på flere dagar. Sedan sade
han: »Tack. jag har fått nog!» "
»Låt oss nu talas viel, Rudolph;» sade Hertha
med lugn bestämdhet. »Säg mig, hvad du tänkt,
hvad du tänker för din framtid. Hvad önskar,
hvad vill du helst?
»Se dig!»
»Och sedan?»
»Dö. — För hvad skulle jag lefva?»
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
