Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Ormen.
ningen, och återupprättelsen’ genom Jen nya
födelsen i den nya Evas själ. Jag ser henne,
sitta vid återlösarens fötter, ser henne lyst af
hans blick och ledd af hans ord, af en ny,
högre ingifvelse ånyo nalkas kunskapens träd och
der plocka en icke längre förbjuden frukt och
dela den med sin vän, sin make. Det yttersta
vittnet om Skaparen i den första skapelsen, skall
uppträda som det yttersta vittnet om honom i
den andra — vittna om honom ur samvetes
djup, genom en högre vetenskap, ett mera
andligt vetande om lifvet och tingen. Ser du det
icke, såsom jag, Yngve?!.....»
»Jag ser det så, om — vittnet är rent,
ädelt, heligt i vilja och hjertelag. Ju djupare
skådning ju högre vetande. Men hjertats lif är
evigt qvinnans styrka; och medlet till högre
vetenskap blir förnämligast för henne en högre
kärlek. Tror du icke äfven det Hertha?»
»Ja hon måste älska sanningen, Gud öfver
allting.»
Båda tystnade. En smärtsam känsla tycktes
intaga Yngves själ; och om en stund sade han
med djup rörelse:
»Kan man älska Gud, kan en menniska
förslå hans kärlek och kärleken lill honom utan att
först älska — sin like? Kan du det, så — är
du olika mig. Jag har icke rätt förstått hvad
Guds kärlek är förrän jag lärde älska — en
ined-menniska
Hertha teg. Yngve betraktade henne ömt
forskande i det han fortfor :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
