Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Ormen.
ter, som hon medförde, hindrade icke Yngve att
önska den goda frun dit bort der pepparn växer,
och ej Hertha att om en liten stund begagna
hennes närvaro för alt aflägsna sig.
Yngve följde henne utom dörren i det han
sade med häftig och orolig ömhet. »Hertha, jag
måste se dig, tala med dig i morgon. Jag
kommer till dig!....»
»Icke i morgon Yngve,» svarade Hertha, »i
morgon är jag hindrad, men snart,... när du vill
det.»
Men det var i Herthas uttryck en
sorgsenhet, som Yngve icke förstod, och som gjorde
honom ängslig.
»Har jag för tornat dig?» frågade han, »o!
så besinna att jag älskat dig så innerligt och så
länge i tysthet, att jag . ...»
Det var icke bra alt pastorn nu skulle komma
och afbryta förklaringen, och han märkte väl att
han icke var välkommen, hvarför han utropade
skämtande:
»Ah hå! Ni ha något att säga hvarandra
som jag ej har rätt att höra, kan jag se! Nå
nå, jag går min väg, och — när ni behöfver
prestgubben • barn, så — sägen mig bara till.
Jag skall genast komma med boken!»
Men innan han aflägsnat sig, hade Hertha,
med en flygtig hälsning till båda männerna, hastigt
skyndat sin väg.
Under vägen till sitt hem sökte hon att läsa
i sin själ och fä klarhet öfver sina upprörda
känslor. Hvad hade händt henne? Det allra
vanligaste, som händer de vanligaste qvinnor, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
