Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Ormen.
känslor och tankar!.. ..» Och Hertha gick med
stolla steg genom ruinerna af den nedbrända
staden. Så kom minnet af Yngves ädelhet och
älskvärdhet, minnet af den sköna tillgifvenhet, som
han egnat henne, af det myckna ljus som han
skänkt hennes själ, och uppfyllde henne med
känslor af outsäglig ömhet och tacksamhet. Och
dessa, i förening med hennes rena sedliga känsla
visade henne snart en väg till försoning och
harmoni.
»Jag skall tala öppet med honom,» tänkte
hon; »jag skall öppna för honom min själ, och
om han är den Yngve som jag tror på, den ädla
yngling, som jag vill älska, så skall han lyssna
till mig och förstå mig och bli klar inför sig sjelf
och inför mig. Jag vill taga hans hand, leda
honom in i det innersta af lifvet och låta en
helig eld bränna sinnlighetens glöd bort från våra
läppar, ur våra hjertan. Jag skall rena honom
och mig till oder åt det heliga. Så endast Yngve
kan du bli min och jag din.»
Och Herthas hjerta klappade åter fritt och
högt, och hennes ögon lyste af en eld så glödande
och så ren att Serapherna deruppe då kunnat
tro sig se en af deras likar uti vandrerskan på
jorden.
»Hvad dina ögon lysa; hvad du ändå är
vacker Hertha!» sade de unga systrarne som
kommo emot henne i hemmet. "Jag Iror att du
är den vackraste menniska i hela verlden!» sade
den lilla enthusiastiska Maria i det hon
omfamnade henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
