Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nämnd.
I en sinnesförfattning, som är lättare att
föreställa sig än att beskrifva, gick Hertha upp till
Amalia. Hon fann henne allena och sittande vid
sitt barns bädd. Amalia var tydligen i en
upprörd sinnesstämning, men icke blott af smärta,
ehuru hon tycktes ha gråtit. Med en orolig
häftighet skyndade hon mot Hertha, omfamnade
henne och gömde en stund sitt ansigte inot
hennes axel.
Hertha lösgjorde sig sakta ur hennes armar,
tog hennes hufvud emellan sina händer och såg
med sina djupa, allvarliga ögon i hennes, i det
hon sade:
»Hur är clet, Amalia? du är upprörd? du
har gråtit?»
»Ja,» svarade Amalia, i det hon vände sig
bort och återgick till sitt barn, »ja, men icke af
sorg. Jag har haft en glädje, en tröst; — del
blir bättre för mig härefter, — bättre än jag
förtjent. Men fråga mig ej om något, Hertha.
Jag kan, jag får icke säga mer!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
