Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jettar ooh Ljusalfer.
sam rörelse derföre var den första känsla hon
erfarit på dygnet, som icke var plåga. Skenbart
lyssnande, men i sjelfva verket fullkomligt döf lor
den gamla fruns lefvernesbeskrifning, satt hon med
ögonen häftade på bladet, som hon höll i sin hand.
När ångfartyget kom till Trollhättans slussar
och sällskapet ombord gick, såsom brukligt, i land
för att besöka fallen, följde Hertha
machinmäs-sigt med.
Men snart blef det henne odrägligt att gå
bland de glada, pratande menniskogrupperna, och
hon lemnade sig efter dem. Under det hon gick
på gångstigen genom skogen, märkte hon att någon
der följde hennes spår; snart var denne i
jemn-bredd med henne och Hertha igenkände sin
förföljare under morgonen, och som nu med en
nyfiken och djerf blick på henne fattade hennes hand
i det han sade:
»Hvarföre går ni här så ensam, ni som ändå
ser så bra ut!»
Hertha ryckte undan sin hand, och såg på
den tilltalande med en blick, sora lät honom säga,
»Nå nå bevars, det är väl inte så farligt heller, och
man måtte väl kunna få tala vid en (licka utan
att hon.....»
Otålig såg sig Hertha om efter någon af
ressällskapet, och just i denna stund fick hon se
fru Taljfjvist, andfådd och pustande, komma efter
henne, ropande:
»Hör! mamsell! mamsell! Huru många
slussar är det häremellan och Stockholm? Taljqvist
och jag ha slagit vad om dem, men som jag inte
vet precist om jag har rätt, så vill jag höra hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
