Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jettar och LJusalfer.
27!)
andra veta, och Taljqvist är i hack och häl efter
mig.»
»Jag kan verkligen inte säga det!» svarade
Hertha, »men vi kunna ju fä veta det snart,»
till-lade hon, angelägen att behålla fru Taljqvists sällskap
till dess hon trallade det öfriga sällskapet; och
fru Taljqvist hade så stort behof af att meddela
sig om både ett oc-h annat att hon icke behöfde
bedjas att följa med, isynnerhet då herr Taljqvist
nu uppnådde dem, ändå mera andfådd och
pustande än sin fru och vid mindre godt humör
öfver dennes oväntade eschapad i Hertas spår.
»Jag ville bara höra om slussarne!» sade fru
Taljqvist, »och hvilken af oss som har rätt.»
»Fan anamma slussarne!» brummade herr
Taljqvist
Herrskapet Taljqvist, Hertha och hennes
o-bjuclna följeslagare uppnådde snart det öfriga
ressällskapet, församladt på bergshöjden öfver
helve-tes-lallen, och i begrepp att lemna den för att
fortsätta vägen till de nedre slussarne vid Åker.
När sällskapet här åter steg ombord för att
fortsätta resan, var Hertha icke med. De vilda,
dånande fallen, den ensliga nejden, de skogbeväxta
bergen omkring dem, natur-jettames kamp och
deras symboliska, mäktiga språk drogo henne med
magisk kraft. Det tycktes henne skönt att här
hvila och få gömma sig undan menniskor som
plågade henne, undan den närgångne herrns
förtroligbeter och Fru Taljqvists förtroenden.
Då fartyget ur Trollhättans slussar bröt sin
väg fram i den sköna elfven, salt Hertha på
Gullön ombrusad af de dånande fallen, ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
