Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jettar och Ljiisalfer.
Hertha svarade: »Jag har vunnit dig ur
domen, Yngve; vunnit dig genom vakor och
mycken bön. Kan du blott älska mig? Mins vart
förbund, och tala sanning!»
Yngves ögon vände sig clå bort från hennes,
och sågo åt andra nejder, och ät en skugga, som
stod nära, liksom väntande på honom, och som
bar Amalias drag. Hertha kände dervid sitt hjerta
sammandragas af en osäglig smärta och — snart
såg hon sig åter allena, irra som en skugga bland
grafvarne i dödens rike.
Så och ändå mycket mera fantiserade Hertha
feberaktigt, i det hennes själ sökte någon punkt,
vid hvilken den kunde hvila.
Efter en dylik dröm steg hon en morgon
upp och vandrade ut i landsbygden, långt ifrån
fallen, hvars dån nu begynte bli henne en plåga.
Då hörde hon klockorna ringa samman, och deraf
och af folket, som gick i helgdagsdrägter, förstod
hon att det var söndag. Hon följde folket, och
kom till en liten landskyrka vid kanten af skogen.
Det var en enkel men i ädel slyl byggd kyrka af
sten, med ett högt chor, och i chorets djup stod
ett högt gyllne kors, som glimmade klart mot den
mörka grunden. Det liknade det, som hon sett
i drömmen. Ilon stadnade qvar. Allmogen i
provinsens drägter fyllde kyrkan. Presten trädde lör
altaret. Hertha kunde ej följa med hvad han sade,
förstod blott alt han bjöd alla att komma till en
helig, hugsvalande måltid. Och när sången höjde sig:
»o Guds Lam!» ... Och församlingen reste sig och
gick fram mot altaret, då gick Hertha med den,
och böjde sitt trötta hufvud vid korsets fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
