Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jettar och Ljusalfer.
28’J
Kyrkans frid, sången, de mystiska orden,
som i stilla högtidlighet uttalades af presten, de
milda, allvarliga ansigten, som oingåfvo henne,
bland hvilka många voro åldriga, några saknande
ögonens ljus, anblicken af korset, som lyste högt
och mäktigt, tanken på honom, hvars tecken det
var, allt verkade mäktigt pa Herthas själ, och när
presten nalkades henne och såg på henne med en
förvånad och tveksam blick, då såg hon åter på
honom med ett uttryck af så mycket lidande och
så mäktig längtan, att han ej kunde vägra henne
måltiden, till hvilken hon, enligt Svenska kyrkans
lagar dock ej var berättigad, då hon ej varit
anmäld dertill, ej heller närvarande vid skriftermålet.
Men han lydde ovilkorligt stundens mäktiga
ingifvelse, viss att, om någonsin, så hade han för sig
en menniska som behöfde nådemedlen. Hertha
emottog dem, böjde hufvudet och — grät.
En hög och härlig gestall trädde emellan
henne och den älskade men brottslige yngling, som
vållade hennes qval, trädde emellan henne och allt,
som icke var den gudomlige. Yid hans hjerta,
vid hans fötter lade hon ned sig sjelf, sitt lif,
sin sorg, sin älskade, hans synd, hans och hennes
eget lif, allt i djup, fullkomligt öfverlåtande, och hon
kände sig — räddad. Som den försmäktande
ökenvandraren låg hon vid deri friska källans rand
och drack nytt lif.
Tysta måltid! Hvem täljer de förborgade,
frälsande under, som du verkat och verkar, allt
sedan din instiftelses stund, i själar som du
gifver nylt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
