Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3-10
Samtal under vägen.
ünnu än alla befordringsanstalter i tid och rum.
Ja, jag känner att just genom en sådan andens
verksamhet skall först mitt lifs sträfvande, min
själs längtan rätt fä sin fulla mening, sin
uppfyllelse. Du måste endast lofva mig ett: äfven jag
har mina vilkor, älskade!»
»Säg dem, Yngve!»
»Att du lemnar ynglingar lika väl som unga
flickor tillträde i dina lärosalar, dina samtal!
Special-studier, abstrakta philosophemer kunna vi
få nog af vid våra lärdomsskolor och akademier,
men icke en lefvande skådning af lifvet,
samhället och oss sjelfva, sådan den kan gifvas af en
qvinlig själ, ädel och stor som din! Således —
äfven ynglingar få komma, Hertha?»
»Hvem helst som du lillförer mig, Yngve,
skall vara mia; välkommen som en une broder.»
o o
»Godt! Vi äro då ense. Gif mig din hand
min brud, min maka, till hjelp i arbete och
njutning, i lust och nöd, i lif och död.»
Till svar öppnade Hertha sina armar för sin
vän, i trofast, innerlig omfamning.
Aftonvinden hvirflade omkring dem och
strödde öfver dem aska och grus från de grusade
ruinerna omkring dem. De kände det ej. De
hade byggt sig ett hemman och hus, icke med
händer gjordt, ett som skulle slå sedan deras
händer domnat, och der de kunde bo äfven
sedan deras hjertan upphört att klappa på jorden,
såsom de gjorde del nu. Det kände de och voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
