Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-418
Om morgonen’.
till Gud och de modiga män, som räddat dem.
i denna stund öfvervägande.
Men en af dessa räddare, den förste, den
verksammaste, hör ej mer tacksägelserna som
ställas till honom. Han ligger ett litet stycke från
mängden, utsträckt på skogens mossbädd och en
klar blodström forssar fram ur hans mun ned
öfver mossan och ljungen. Hans kinder nyss
högröda, som af feberflammor, färgas arkgrå, och de
sköna ögonen slutas liksom af dödens sömn.
Tysta och förfärade samla sig kring honom de nyss
räddade; fruntimren gråtande, ty han dör af de
ansträngningar han gjort för deras och deras barns
skull. Dock kunde en uppmärksam betraktare af
hans insjunkna kinder dömma att döden långt
förut begynnt sitt arbete med honom och
under-gräft hans hälsa. Skön är han likväl ännu, der
han ligger med det välbildade bröstet blottadt tör
vinden och det vattendränkta, rika mörkbruna
håret tillbakakastadt frän den rena pannan. De
mörka granarne sträcka ut öfver honom stilla
sina vaggande grenar, som om de ville skydda
honom lör solens heta strålar.
»Hvem är han?» så fråga alla tyst eller
högt. Klädseln synes utmärka en fremling, men
tungomålet och ansigtet, med dess goda, manliga
uttryck, de äro Svenska.
»Min bror! min bror!» ljöd en röst, hemsk
af bitter smärta, och en ung man trängde genom
hopen, kastade sig ned på marken tili den
förbleknade och lade sitt öra till hans hjerta. Sedan
sprang han åter upp och ropade: »vården honom
väl, men ingen röre honom härifrån förr än jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
