Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om morgonen.
133
üterkorøner!» och med dessa ord störtade han in
i skogen åt den sida der staden (Kungsköping)
var belägen.
De öfriga stadna rådvilla kring den bleknade
unga mannen. Tacksamma händer tvätta
blodströmmen från hans läppar, och bada han tinningar med
friskt källvatten ur skogen. Han ligger alldeles
stilla, med slutna ögon och man vet ej om han
är död eller lefver ännu; man kan ej se att han
andas. Röra honom vågar man ej. Emellertid
börjar en stor del af sällskapet troppa af åt
staden till; ty derifrån kan man skicka hjelp, och
man måste dessutom sörja för sig och de sina,
söka nerberge, torra kläder, o. s. v. Från den
kringliggande nejden deremot samlar sig allmoge
och slår en tät ring kring den unga mannen,
hvars lif synes redan ha förblödt, eller betraktar
fartyget, som på den spegelklara sjön ligger med
slocknad härd men brinnande skrof.
Man talar om den afsvimmade. »Han är
visst död!» säger en. »Han borde icke ligga så
här,» säger en annan. »Man hörde bära honom
till staden, till doktorn!»
»Rör honom icke!» säger ett fruntimmer, elt
af dem han räddat och som troget vaktar vid
hans sida; »han torde begynna blöda ånyo och dö
pä vägen. Vi skola vänta; säkert kommer någon
snart till honom från staden.» Och hon omtalar
för det lyssnande, undrande folket fremlingens
bedrifter denna morgon.
Man väntar stilla; solen stiger allt högre på
fästet och skickar sina strålar in i den dunkla
skogen. Dagen blir varm. De kringstående sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
