Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-420
Om morgonen’.
tala halfhögt: »skada på den unga karlen,» såger
en qvinna, »han ser just ut som en Guds engel!»
— »En rask fyr!» säger en gammal bonde, »och
af herrskapsfolk ändå! Sådana vore godt att ha
många i landet, om fienden kommer.» Solen stiger
allt högre, och granarna skydda ej den döende
mer för dess heta strålar. »Vi kunna ej stå här
hela dagen!» säger bondfolket, »vi måste hem,
men vi skola först bära honom in i närmaste
stuga!» »Vänta!» ber ännu den trogna
väktarin-nan, »vänta litet ännu. Någon torde snart komma!»
Någon kommer. Ett högväxt, hvitklädt
fruntimmer kommer ur skogen med hastiga steg; efter
henne följa männer med en mjukt bäddad bår.
För hennes befallande uppsyn delar sig hopen
hastigt, och ger henne väg. Ilon knäböjer vid
den afsvimmades sida, lägger sin hand på hans
hjerta, och sedan sitt öra till hans mun. Hå ler
och blickar hon upp. »Han andas ännu, han
lefver!» Hon vinkar männerna med båren; hon
lyfter sjelf den förbleknades hufvud på sin arm,
och försigtigt med männernas hjelp flyttar hon
honom på den tillrädda bädden.
»Vänner!» säger hon till de kringstående|
»gån förut och rödjen väg genom skogen, att
intet må uppehålla oss. Ingen tjenar denna man
i dag, som icke skall hederligt lönas af mig.»
Villigt och tyst lyder man Herlhas bud. Man
känner och vördar henne i bygdén, ty hon är
väl känd i de betrycktas boningar; och alla
dessutom deltaga tör den unge mannen, hvars vackra
handling denna dag man känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
