Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vart inte precis någon Obermann, men
det vart en subjektivitet utan like, emot vilken
Strindbergs synes ansträngd och påträngande. För
Fröding som för Obermann var samhällsdisciplinen
i högsta grad vidrig, handlingskraften var svag mot
känslan, och den gränslösaste frihet enbart var av
godo. »Jag har en fast rotad övertygelse,» heter
det i Frödings brev, »om vars och ens rätt att
vara fullkomligt herre över sitt liv och sina
handlingar.» Det är själva utgångspunkten för hans
radikalism i alla frågor, den är obenägenhet för
styrelse och tryck ovanifrån, men den har icke
något av den moderna hjordkänslan. »För den
slags demokratism, som fordrar att mera
framskridna varelser skola skrida tillbaka till de
efterblivna har jag ingen sympati,» skrev han en gång,
då han ansåg, att detta krävdes ifrån frisinnat håll.
Något politiskt fältrop höjde han inte. Men
han kom att strida för konstens frihet och måtta
dryga hugg mot den »brackiotiska» konvention,
som han föraktade så djupt. Att Goethe icke
trängde ut Heine ur hans hjärta, det berodde väl
snarast på, att Fröding fann i Heine en så
outtröttlig stridsman för friheten. Heines ord
Ich will mein volles Freiheitsrecht!
Find’ ich die g’ringste Beschränknis
Verwandelt sich mir die Paradies
In Hölle und Gefängnis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
