Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kedjan i hans hand. Men bemödandet visar det
allvar och den i all sin ödmjukhet stolta fordran,
som han ställt på sig själv.
*
Vid en översikt av vad Fröding skapat stannar
man till sist inför den egenskapen, som han
själv framhöll hos Bellman, förmågan att vara
humorist för humorns egen skull, att kunna skapa
ett oavhängigt rike, jenseits vom Guten und Bösen.
Icke reflexionen, icke åskådligheten, icke melodin
en gång härskar, utan dikten är ett stycke liv,
gripet för sitt eget väsens skull. Det är detta som
gör till dömes Jägar Malms hustrur eller En
Uppsalaflicka till sådana mästerstycken. Detta är
oförgängligt, om något av människohand skapat kan
bestå, och skall otvivelaktigt tävla med våra
yppersta dikter i levande liv långt efter sedan
dagens käbbel om ryktbarheten förstummats. Fröding
var entusiast och människoskapare som Bellman,
men obunden av ämnesvalet. Han var en
anarkisk individualist och stämningsskald som
Almquist, men en rytmens mästare och de vankfria
konstverkens man. Han var sliten mellan ande
och sinnlighet, mystik och realitet som Stagnelius,
men aldrig fången i sin egen drömvärld och sin
egen strid. Han grubblade över sig själv som
Strindberg, sökte efter sanningen som han, men
mäktade och ville av disharmonierna i sin egen
själ skapa konstnärlig harmoni. Han var i
pregnant mening nationell, men icke nationellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bgrfroding/0150.html
