Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visa än i hans senare verk samma yppiga flora som förr
och mer än en läsare har grubblat öfver detaljer och
särdrag i hans sista verk som fordom öfver »Dårarnas dröm».
Men det är allvaret som härskar, inte ett tungt och
missmodigt allvar, utan ett mänskligt och förtröstande allvar,
som sträfvar efter väsentligheter, blicken genom tiderna,
sammanhanget mellan släkterna. Han har själf med styrka
framhållit, att man måste fatta hans författarskap som
religiöst i ordets vidaste mening, det är en förkunnelse,
om också inte i en predikans vanliga former. Heidenstam
har visserligen kärlek till det sententiösa, och han bygger
slagord med en förundransvärd konst, men det är inte
enbart med dem han verkar. Hans lifsglädje har blifvit
hänförelse, sade jag, och så vill han själf kalla kärnans
halt. Hvad han menar med detta har blifvit klarare under
dessa senaste år. Läs den lilla bit, som heter »Lasse
Lucidors död». Aldrig drömde den vårdslösa vasabond,
som bar det namnet, en så storstilad dröm som den
Heidenstam låter honom berätta om den blinda grekiska skald,
hvilken prisade hyperboréernas hem som sagornas Atlantis.
Aldrig riktade den förfallna villhjärnan en så gripande
maning till ett folk, som den Heidenstam lagt i hans mun
till de svenske. Älsken ert lif och ert arbete, säger han,
det är det, som fattas er, att I icke ägen kärlek. »När
såg du hos oss någon, som arbetade kärleksfullt? Hvarför
äro våra båtar och redskap så fula och krukorna där på
hyllan så klumpiga? det är därför, att de äro likgiltigt och
kärlekslöst arbetade. - - - Den som ej vill äta skall
ej heller arbeta. Men I viljen ideligen äta och därför måsten
I ideligen arbeta, utan kärlek och lust, utan längtan till
era verktyg, trötta och leda redan då ni begynna. - - -
Ser du, det är kärlekens förunderliga makt att han adlar
det minsta till något så stort, att det får ett värde och att
du själf får värde, bara därför att du har kärleken. Den
som inte har kärleken, han sitter olustig redan i sin ungdom
och vore han också den starkaste, visste han inte hvartill
han skulle nyttja sin kraft.» Det är en form af lifsglädje,
som sannerligen är sällsynt, och med sådana ord bekämpar
han nu den tyngd och det mörker, som de materiella
intressenas ensidiga knogardöme bredt ut öfver länderna.
I denna lifsuppfattning förenar han sin trotsiga skönhetsdrift,
som i socialt intresse skapat framtidsdrömmen »I kyrktornet»
och en flammande »Barrikadsång», sin hemlängtan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
