Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Levertin inte skrifver »långa och lärda afhandlingar om ett
helt lands eller åtminstone ett tidehvarfs litteratur», ifall
man annars vore böjd för det. Sedan han i »Diktare och
drömmare» gifvit hufvuddelen åt främmande länders män,
har han väsentligen odlat vår inhemska litteraturhistoria.
Ändtligen ha vi i nonom fått en skildrare af denna, för
hvilken det inre i människor och verk är det väsentliga. Han
är psykolog och analytiker, men framför allt rekonstruktör;
vetenskapsmannens metoder och författarens formgifning
få tjäna till att nyskapa och återkalla till lifs, inte blott till
att ge redogörelser. Särskildt från sjuttonhundratalet har
Levertin gifvit oss en hel följd porträttbilder och
tidsskildringar af smidig uppfattning ocn poetiskt behag.
Hvilken lysande och sympatisk karaktäristik har han inte
lämnat af Gustaf IH; att dennes Svenska akademi inte
med tacksamhet och erkännande belönat honom för en
gärning, som ingen af dess ledamöter mäktat, visar
samfundets förvånande brist på allvar, tradition och politik, alla
offrade för det enskilda hatet. I skisserna från
tjusar-konungens tidehvarf triumferar hans skildringskonst med
sin varma, rena kärlek till konstens verk ock idkare, sin
läckra och finkänsliga teckning af all miljö, sin skolade
och lärorika personkaraktäristik, sin skepsis och uddiga
ironi, sin hänförelse för det andliga frigörelsearbetet. Men
äfven andra och senare tiders författare har han
porträtterat med samma på en gång varsamma och dristiga hand,
hvars intressanta Dildkonst med sin höga kultur och sitt
intuitiva förstående så bjärt skiljer sig från den för öfrigt
så tunna, mest halfofficiella författarbiografiska
litteraturen hos oss.
Det bör ju inte vara en förment att uttrycka fromma
önskningar. Efter den bok om Linné, som man vet, att
Levertin har under förberedelse och af hvilken vi ha rätt att
vänta oss så mycket, skulle man vilja hoppas att Levertin
gjorde ett par stora porträtt, som saknas i hans gustavianska
galleri: Kellgren, Thorild och Leopold. Men om han hällre
vänder sig till ett annat skede, hvem skulle inte då önska,
att han gåfve oss bilden af den hetblodiga och snillrika
grubblare som bar Erik Johan Stagnelius namn och som
säkerligen ingen skulle kunna forma med samma konst.
Ty hur mycken behållning man än har af sådana
undersökningar som Levertins af Johan Wellander och Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
