Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
tvärtom en mycket liflig läslust, och hemmets rika
boksamling gaf honom ypperliga möjligheter att tillfredsställa
den. Mer än kanske någon annan af våra dagars svenska
författare har Fröding läst äldre svensk vitterhet under
barn- och ungdomsåren. Svenska visor har han hört
alltifrån vaggan, låtar och folkdikter, Fredrek på Ransätts
värmlanasbilder, detta har fyllt hans öra me» klang och
f;ifvit hans inbillning bilder att syssla med. Hans
vitterhets-äsning omfattade svensk poesi ända så långt tillbaka som
till ocn med Stiernhielm ocn Lucidor, som han lifligt njöt af.
Eddan och Afzelii sagohåfder läste han också tidigt i
hemmet Almquist ocn Stagnelius och Tegnér äro
särskildt att nämna bland dem som han framförallt var
förtrogen med.
Hans älsklingsförfattare under ungdomsåren var Walter
Scott. En af de allra äldsta dikter af Fröding, som finnas
bevarade, är diktad under skolpojkstiden och heter
»Abbotsford», där han hyllar denne som »romantikens störste skald».
Samtidig är en likaledes bevarad dikt »Glaverhouse», som
behandlar en af Walter Scott skildrad person.
Är det sålunda rätt tidigt, som han börjar leka med
rim och meter, hade detta likväl inget direkt litterärt syfte.
Hans moder och han skrefvo vers till och mot hvarandra,
men detta var så pass en hvardagsvana, att hvarken han
eller hans närmaste däraf leddes till tanken på ett
blifvande skaldskap. Hans pojkverser visa emellertid, hur
mycken öfning han redan då förvärfvat i själfva det
formella. Han drömmer likväl inte om att detta skall bli
hans förnämsta, utan vill närmast bli vetenskapsman,
och lämnar hemmet hösten 1880 för att drifva studier i
Uppsala.
Universitetslifvet var honom likväl icke mer
fängslande än skolundervisningen varit. Åren 1880—83 och
vårterminen 1885 tillbragte han i Uppsala utan att under
denna tid föra sina arbeten fram till en examen. Han
har själf berättat om denna tid: »Det enda lärdomsprof
jag aflagt var en tentamen för professor Svedelius, som
under tentamens lopp högt uttalade sina tankar om min
person. »Den där ser mig inte ut att bli något
lärdomsljus, den där var bestämdt ute på vift igår, han svarar
ju bakfram, som ginge han i sömn» och så vidare. Vi
skrattade bägge två, när vi tryckte hvarandras händer
till afsked och hoppades få träffa hvarandra i examen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
