Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
tvåhet, han måste få en enhet i tillvaron och en enhet i
tanken. För honom som för så många andra är lidandet
eller synden icke att förena med tanken på en all-kärlek,
en all-rättfärdighet. Han spörjer ödet om det skapar
väsen för ro skull, om det danar varelser som skola bli
pinade endast för att leka. Men han blir inte stående vid
denna fråga. Han bidar enheten och försoningen, och
han siar om den tiden och den mannen, som skall mäkta
detta värf. I »Sagan om Gral» siar han om
världsförsoningen. Han har hämtat sinnebilden för denna ur de
medeltida sagorna om den heliga kalken med Kristi blod,
hvilken sökes öfver hela jorden. Gral är själfva gudomen,
lifskraften, som finnes hos alla ting och väsen, mer eller
mindre dold och försvagad. Gral har makten att göra det
sargade helt, Gral gör ondt till godt och renar tifi bragd
till brott. Men hvar och när blir den återfunnen? Jo,
när himlen och helveten stormas af en man från vår jord,
en som är lika älskad af Gud som af Satan, den som kufvar
himlens hat mot de dömda med de förbannades
kärleksbragd. Befriaren, han som enar allt — det är enligt
Frödings dröm den man, som icke brytes af lifvet, som
har storhet och styrka nog att vara allt mänskligt utan
att detta trycker som en börda. I »Aningar» har han
gifvit en svag bild af hur allomfattande, hur öfverlägsen
an drömmer sig den kommande försonaren.
I själfva verket är denna dunkla syn ingenting annat
än drömmen om lyckan, den hela och ogrumlade lyckan.
Fröding söker denna lycka i enheten af förmåga ocn plikt.
Han drömmer om att kampen emellan »jag vill» och »jag
bör» skall upphöra, och aen människa, för hvilken
tillfredsställandet af böjelser och drifter inte åtföljes af
samvetskval — han är segraren, han är lycklig.
Naturligtvis flyter allt detta ur lcänslor, hans grubbel är inte först
och främst en rastlöst arbetande tankes, utan en känslas
verk. Fröding är föga skapad till tänkare och filosof, och
hans bidrag till lösningen af världsgåtan (Lifsmonader,
Ups. 1898) tör inte ha riktat den fHosofiska litteraturen
med något värdefullt nytt. Det är svårmodet,
tungsinnet, lidandet, som inte lämnar honom någon ro, utan
drifver honom att söka förklaringen till sitt kval och det
vemodsdrag han finner hos skapelsen i likhet med hos
sig själf. När hans sorg och smärta inte vilja stillas eller
gifva honom frid, då slår han in på tankevägar, då vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
