Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
han resonera sig till lugn. Han måste stifta fred mellan
sig själf och sina känslor och den enda möjligheten att
nå detta mål ger honom dikten, som sjunger »i rytmiska
takter sagan om Gral för hans själ».
Allt efter som hans nervositet ökas, blir hans dikt
hetare, sjukare, och hans svårmod tyngre, tills det klingar
ut som full förtviflan. Redan i »Guitarr och
Draghar-monika» läste man att
flyktig är lyckan och knappt dess mått,
tung är den ändå att mista.
Detta är vemod, nordiskt ljust vemod som hos så
mången annan. Men det ges tyngre stunder, då han
spanar den väg som för till det skumma landet, till det
eviga intets land. I en värmländsk bygd möter han den
evige juden, representanten för den oändliga hemlöshetens
och kringirrandets förtviflan. Fröding ser honom mindre
dyster än andra siare och skalder skådat den gamle
vandrarn. Visserligen var hans pannas hvalf mörkt som
brottet, mörkt som skuggan af det syndafall, som alltid
tyngt världen,
och i blicken låg ännu den pina,
som i människornas lif är lagdt
af den makt som älskar att förtvina
hvad den själf till sol och lycka bräkt,
födelsens och dödens hårda makt,
men han ler likväl, ty det har beståtts honom en lindring
i kvalen. Han har söijt ut, och han kritiserar.
»Världsförloppet vecklar ut sig galet», påstår han. Han kan inte
ta för godt det lidande han ser och känner, han måste
missuppfatta det, det är ju inte möjligt att det kan
förhålla sig så som det tycks. Hans tanke vägrar att tro det.
Hälsan är ännu med Fröding, när han skrifver så.
Men när tröttheten och smärtan bli för tunga, då har
hans dikt mer skakande utbrott af förtviflan än kanske
någon svensk skald före honom — en dikt af Bellman
undantagen — såsom i »Fredlös» och dessa:
Håna lifvet, när det hånar
kallt och hatfullt: vrid dig, sväng dig
undan ödet, håret grånar,
du är utnött, gå och häng dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
