Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
första knippe kora till. Hvad han dessförinnan förvärfvat
det var en stor ledighet i behandlingen af versen, ett rikt
och målande språk. Men det är ännu inga egna melodier.
När de komma, är den stora förändringen så påtaglig och
så afgörande, att all hans senare utveckling endast tycks
mig som ett fullföljande af de gifna uppslagen, ett
vidareförande af redan gjorda upptäckter, men egentligen inte
innebärande något nytt.
I sin lilla uppsats om Heidenstam säger Fröding att
han merendels delar skalderna i virtuoser och konstnärer.
Med poetisk virtuositet menar han då: förmågan att med
stor skicklighet genomkomponera ett stycke inre eller yttre
lif i med stor skicklighet utförda rimflätningar,
konsonant-och vokalsammanställningar, meter- och versarter, och
åskådning af inre och yttre lif jämte en däraf följande mer
än vanlig förmåga att uttrycka det kända, förnumna och
åskådade. Näppeligen har nan vid nerskrifvandet af dessa
ord kunnat undgå att tänka på sig själf och med den
blygsamhet, som utmärker hans själf uppskattning som
skald, har han helt säkert endast ansett sig förtjäna den
5oetiska virtuosens rang. Tillvaron af virtuositet hos
Frö-ing är också obestridlig, men hindrar inte att äfven
konstnärligheten i den betydelse han gifvit detta begrepp tillhör
honom. Virtuositeten blir ju aldrig hos honom en tom
form, den är endast vapen och verktyg i hans känslas,
hans konsts tjänst. Han är målmedveten som konstnär i
hvaije tum och han låter all effekt verka till förstärkande
af helhetsintrycket.
Hans storhet är först och främst hans naturlighet,
hans enkelhet. Det är visserligen sant att inom vissa
gränser har poesins språkbruk — af ålder och naturligt nog —
vissa olikheter med prosans. Men ett flertal af dessa är
snarare att hänföra till poetiska tvång än till poetiska
friheter, och ett närmande af språkformen i vers till
språkformen i prosa är i flera fall liktydligt med större
verkningsfullhet och möjlighet till mer gripande och medryckande
uttryck. Fröding har mer än någon annan i en punkt
kommit nära det talade ordets naturliga tonfall. Det är
ordställningen, sammanfogningen af fraser och meningar,
hvari han icke tillåter sig snart sagdt den minsta afvikelse
från den hvardagliga ordföljden. Han uppnår därigenom
den största verkan, ty man får använda all den naturliga
tonvikten, all den enfas, som är möjlig i tal; versen till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
