Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
låter en att följa den vanliga betoningen. Exempel på den
utomordentliga lätthet, med hvilken Fröding förstod att
inpassa ett innehåll i en rytm, som var absolut bestämd och
originell, men likväl i allo medgaf ett fullt okonstladt tal,
är det inte svårt att visa i bel a hans alstring. Jag
inskränker mig till ett par typiska metrar. Hur otvunget
falla inte orden i »Ur Anabasis»,
När så barbarerna fördrifvit^ eller dödats,
lät Xenofon hellenerna slä läger
och taga fram af de förrftd, som ännu ej förödata,
och bjuda in till gästabud hellenernas strateger o. s. v.
Och hur hvardagligt enkelt tala inte personerna i
»Jägar Malms hustrur»:
»Hör nu Malmen», sade morän,
»hvar är flickan som du hade
häromsistens till att draga
allt ditt gods af vildt och skinn,
hon, den stackarn, som du sade
vara hustru din?»
En dylik enkelhet och ledighet förutsätter naturligtvis
mycket arbete vid sidan af en utomordentlig begåfning.
Också är Frödings form resultatet af många och långa
förstudier och utarbetningar. Han skref vanligen ner några
rader här och där i en dikt, som sysselsatte honom,
sammanfogade dessa delar till ett helt under pröfvanden och försök,
var ofta inte nöjd med den slutgiltiga formgifningen, utan
ändrade ytterligare. Detta gör att äfven i de falldär man
endast har hans tryckta redigeringar af dikter att hålla sig
till, kan man få reda på hans mål och sträfvanden, kan
undersöka hans sätt att dikta. Hvad man därvid finner,
är bland annat att han aldrig varit tveksam om rytmen,
metern i sina dikter. Hans ändringar afse aldrig denna.
Fröding har mer än någon annan svensk skald varit känslig
för rytmens egenskap af att vara ett medel att väcka eller
uttrycka en stämning. Däraf följer, att när han tänker sin
dikt, d. v. s. öfverflyttar sin stämning i ord, tar denna från
början en viss bestämd rytmisk form och denna är
utgångspunkten och kärnan i hans framställning. Denna enhet,
som ligger i det rytmiska schemat, får emellertid inte bli
så stram, så bindande, att inte skiftningar i stämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
