Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
05
också kunna få sitt uttryck. Med en smidighet som är
beundransvärd förstår Fröding just att med bibehållande
af samma rytmiska enhet ge rum för känslans stigande
och fallande. För hans snabba och djupa känslighet är
det naturligt att använda s. k. blandade rytmer, enbart
jambiska eller trokéiska sådana äro mycket sällsynta hos
honom. Däremot har han förkärlek för sådana versmått,
som medgifva frihet inom gränserna för det inre schemat
och han nar riktat vår konst med nya versmått i mängd.
Än är det taktens fasthet och bestämda markering, som
gör intryck — så i »Skojare», »Bergslagstroll», »Det var
dans bort i vägen» — än är det den susande, mjuka
melodin, som betager — så i »Drömmar i Hades» och »Det
borde varit stjärnor». Denna rytmiska fulländning gör att
Frödings dikter torde vara lika kräfvande som lockande
för tonsättare. Fröding har gjort undan en hel del af
musiken genom sin rytmik, och det kräfves en utomordentlig
tonsättarbegåfning för att kunna lägga något till, fördjupa
och göra rikare den stämning, som dessa dikter äga i
sig själfva.
Ty Fröding skref för örat. Det finns vers, som är
skrifven framförallt för tanken, för förståndet, med ord utan
bilder och stämning, och där allt intryck, som den mäktar
göra, beror på idéns makt och den tanken öfvertygande
formulering, som den erhållit. Det finns vers, som
hufvudsakligen vänder sig till vår fantasi, vår inbillning, och sätter
den i rörelse. Två vägar äro vanliga för att nå detta mål.
Den ena är att skapa en bildvärld, som suggererar till dröm,
den andra att genom ljudverkningar väcka vissa
föreställningar till lif. Ingen skald använder det ena sättet med
uteslutande af det andra. Här har han förnämligast nyttjat
det ena, där åter det andra. Vanligen kan man likväl
hänföra de lyriska skalderna till den grupp, som nyttjar
hörselintryck i första rummet. Så Fröding. Redan rytmernas
skiftningsrikedom och virtuosa behandling visar detta, och
ännu mera det grättna ordvalet. Fröding är ytterst noga
med att välja betecknande ord, men han är lika noga med
att ordsammanställningarna skola klinga så, att
helhetsstämningen växer fram ur deras välljud så att säga
utanför deras betydelseinnehåll. Det märks på hans noggranna
omskrifningar af dikterna. Tag som prot en strof ur dikten
»Den gamla goda tiden», som skildrar en värmländsk smedja
och arbetet där. Den fick till sist följande lydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
