Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Ingrid! skrek han. Ingrid! Ingrid! Vänta!
Han lyddes. Jo han kunde höra hennes steg.
Allting hörs en sådan morgon. Men hon hörde
icke, när han skrek, när lian skrek, så att det
sprängde i öronen. Det hörde hon icke. Ilon gick
som en fåne med halföppen mun och stirrade.
Han såg skimret i hennes ögon, skimret likt
stjärnornas skimmer. Vackra, vackra stjärnor!
Han höll sig i björkstammen; han kände att
han icke borde ge vika, icke springa efter henne,
icke komma henne nära. Därför höll ban sig fast
vid stammen.
Vackra lilla kvinna, jag ska slå dig. Slår
man inte sitt barn, när det går i sådana tankar?
Man piskar, man piskar. A, man skyddar sitt
barn för sådant! Jag vet, liur det går till; jag
har haft drömmar. Man smyger sig efter honom:
man är på hans vänstra sida, strax bakom. Man
sträcker fram handen, sakta, sakta; lägger den
öfver hans strupe. Strupe, muskler, ådror, allt
känner man, när man trycker. Trycker, trycker,
trycker. —
Nu är jag förlorad. Hva tjänar det till. —
•Ingrid! Nu kommer jag.»
Uppe på vägen hejdade han sig, såg sig
omkring; så började tallarna sin dans. De hade lärt
sig att dansa, tallarna; de hade fått lära sig att
böja sina stela grenar. De kunde strö barr så
hala, hala. Det var som is; han flög fram som
öfver is.
Du vämjeliga gamla narr, som springer
omkring bland träna, gå hem och lägg dig! Svep
dig i kalla lakan! Frys! Du är en narr, du är
en narr. Du är löjlig.
Vågar du verkligen döda, då må det vara
händt, dä förlåter jag dig. En mordbrännare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
