Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
du och en rånare blir du. Men lika godt, jag
förlåter alltsamman. Om du vågar, om du vågar,
om du vågar —.
»Bengt! Bengt!»
Hui! Hva var det? Var det något? Han
kunde ju inte höra; det bultade i hufvut.
Välsignade hjärta!
»Bengt!»
Jo visst var det? — Se sådär, nu bar inte benen
längre, nu var han slut, sjönk ihop som en säck.
»Bengt!»
Visst var det hon. Hjärtebarn lilla,
bjärtebarn lilla. Hvita älskling, hvita lilla dufva! Hvita
lilla barn! Aldrig har jag tänkt ondt om dig,
aldrig har jag drömt om dig, aldrig har jag sett
dig i drömmen. Du lilla barn, som leker med
späda, blanka lemmar. Du lilla barn, som kryper
upp i mitt knä. Du lilla barn, som är mitt barn!
Med stjärneskimmer i ögonen.
Nej. —
»Bengt!»
Ilan fingrade på strupen, han plockade och
fingrade som för att ordna rösten. Slutligen groft,
skrofligt, tvärt:
»Jag hör. Hva vill du?»
»Hvar är Bengt? Skynda! Gumman är här.»
»Ja, jag kommer.»
Såå. Gumman. Ja det var ju bra, det. Det
kändes, som en tyngd. A nu visste ban, det
kändes som ett kallt lakan. Det var ju det, ban
önskat sig. Man får alltid, hva man önskar. Nu
skulle han föra hem gumman. Han skulle ta
henne under armen eller kring lifvet och leda
henne långsamt, långsamt liem. Så hade ban
funnit henne till sist, Man finner alltid, äfven 0111
man icke letar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
