- Project Runeberg -  Blå Blommor /
84

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

visste inte, att jag hade sagt det; men jag hade
sagt det. Och nu älskar gossen blommorna och
afskyr mig.

Och nu förstår jag, att det är så. Att jag
förstört, icke blifvit förstörd. Jo, äfven blifvit
förstörd — genom att förstöra. Den blå gaf mig
feber. Feber är lycka. Om den är kort, om den
är bastig, om den för till slut.

— Slut, är det iute ett ljufligt ord?»

Ljuset växte i skogen; ljuden mångfaldigades.
Sommardagen spelade upp; dess röda morgonkappa
gled af skuldrorna och blottade den bländande
ljusa dräkten.

»Har du sett en stjärna falla? Den gyllene
bågen? Det är en nattlig lögn, som man icke får
tro på om dagen. Om dagen ska man tro på
solsystem, på ljudvågor, på naturens och
människornas economi. Inte på nattens lögner, på dagens.
Det är rättvist. Ocli den, som bryter däremot,
blir rättvisligen straffad. Spikas i händerna,
stickes i sidan. Så tillfrisknar man från nattliga
febrar. Får lugn. Feber ger alltid lugn.»

Tre fåglar lekte, tre fågelungar, som left en
månad och några veckor. Den ene, den yngste,
satt stilla på en gren strax ofvan stenen. De båda
andra korsade luften härs och tvärs, svängande
rundt i ljuset, så att deras gråhvita bröst ocli
bukar blixtrade. Den yngste satt stilla på sin gren
och pep, klämtade entonigt med jämna
mellantider. Och de två, de voro som gnistor af
dagsljuset, sprakande från stam till stam, träffande
hvarandra under fladdrande vingar. Och den tredje
pep; af rädsla eller af sorg eller därför att det
hörde till hans åliggande.

»Se på gumman! Så hon sträcker sig efter
dem. Hon ser dem visst med bela ansiktet. Ja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhblablom/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free