Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
hon tycker om sådant, hon vänder sig efter solen
och efter fåglar och efter allt som har värme.
Ingrid!» bad ban. »Du får inte gå ifrån
inig. Stanna hos mig hela morgonen. Det är ju
den sista.»
Hon smålog lite förläget.
»Men skulle inte Bengt gå hem?»
»Nej. Jag vill vara här, ensam med dig. Det
är det bästa jag vet, att vara ensam med den,
som är svagare än jag.»
Hon fick ett snopet ocb förskräckt uttryck.
»Ja men jag måste gå hem», sade hon.
»Är du rädd för mig? Jag gör dig inte illa.
•lag har ju Smörblomma bredvid mig, stor och
stilla som en gudinna. Och hva skulle jag vilja
göra dig för ondt? Du fick makt öfver mig för
länge sedan, när du var liten och kröp upp i mitt
knä oc.il drog mig i skägget. Det glömmer jag inte,
aldrig.»
lian svängde sig ned från stenen och ställde
sig bredvid henne.
»Liten, när din mor dog, var du fyra år ocb
jag var tjugusju. Jag måste ta hand om dig, jag
gjorde det inte gärna, kan du förstå. Det var ju
svårt för mig. Men jag måste.
Hvarför tror du mig nu om ondt?»
Hon spratt till och stirrade på honom.
»Nej men Bengt, inte tror jag dig om ondt. — »
»Jo du gör. Alla tro mig om ondt. Men det
är inte sant. Jag är inte ond. Jag är en
människa, som faller. Har du tänkt på Guds onda
änglar? De, som en gång föllo? De äro på botten.
Inte jag; jag når aldrig botten. Jag faller och når
aldrig botten.
Nej, jag är inte galen. Då jag var femton
år, var jag herre öfver riken så vida, som min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
