Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
»Det borde Bengt inte ha gjort», sade Ingrid
och satte sig.
Den lille spratt till och slog nt. ined händerna.
»Mina vänner — mina kära vänner —»
trefvade ban framför sig.
»Jag tycker, vi är ovänner, jag.»
Men den lille fann fast mark.
»När vi nu äro här församlade, sä låt oss
då i all endräkt tala 0111 det, som ligger våra
hjärtan närmast. Låt oss tala om den goda och
— som jag hoppas — välsignelsebringande
förening, vi i dag skola grunda.»
».Ta, lät oss det!» ifrade Ragnar. »Vi kunde
förbereda en del af de viktigare frågorna —»
»Förbereda? De ha ju redan haft ett
förberedande sammanträde, de äldre. Visste du
inte det?»
»Hvilka? Hvilka ha haft? -»
»Se, det visste du inte! Nå då ha de lurat
dig, gossen min.»
»Bengt ska inte tala så högt. Jag tror,
länsman sofver.»
»Det hör jag, att ban gör. Och det gör mig
ingenting. Men jag skulle vilja se honom. Tänd
ljus! Jag skulle vilja se, hur en hederlig
människa sofver.»
»Ja det vore nog någonting ovanligt för
Bengt.»
Den lille reste sig och satte sig, reste sig
och satte sig.
»Nej men kära vänner! Mina kära vänner!
Mina kära vänner! Jag förstår er sannerligen
icke. Ilur kan ni käbbla så? Människor, som
delat glädje och sorg borde väl ha fördrag med
hvarandra. Inte sant? Stödja hvarandra, inte
sant? —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
