Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
»Brottslingar, ja! Hör ni det, brottslingar,
sa jag. Ni ska inte ljuga på mig!»
»Nå», hviskade Bengt. »Om nu Ragnar
anser den där hedersmannen för en brottsling. —»
»Länsman!»
»Ja, han har varit länsman. Men om nu
Ragnar —»
»Bengt! Bengt, jag säger dig!»
»Tyst! Nej men tyst, människor! Ni kan
ju väcka honom.»
»Hvarför skulle han inte få vakna. Vi tänker
ju inte döda honom.»
»O!»
»Han har ju intet ondt gjort. Men om ban
ville skada min son, om ban beröfvade honom
något, ban måste äga för att kunna lefva. Då
vore han brottslig mot min son. Ocli jag borde
döda honom. Enligt er åsikt.»
»Människa! Ni ljuger.»
Den lille mannen hakade sig fast vid sin
stol; han satt framåtböjd med händerna klamrade
kring stolsbenen. Rädd att falla eller rädd, att
någon skulle vilja släpa bort honom. Men så
småningom släppte han sitt tag, drog långsamt
upp händerna och knäppte dem.
»Ni tar alldeles fel», började ban hviskande.
»Han har inte gjort er något ondt. Tvärtom.
Hvarför skulle vi — skulle ni då vilja döda
honom? Jag tror, att han är en riktigt god
människa. Han är bestämdt en genomhederlig
människa, som aldrig gjort något ondt. Hvarför
skulle vi — skulle någon vilja döda honom?
Han såg sig ifrigt omkring för att upptäcka,
hvilken verkan hans ord gjorde. Men det var
mörkt, och ban såg ingenting.
Då fortsatte ban:
Blå blommor.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
