Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Ur kritiken af den vetenskapliga socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dukten skall få; och på samma sätt få produktionsmedlen
sitt värde av de produkters värde, som med dem
frambringas. Men det är å andra sidan klart att, om en vara
blott kan förökas i mängd genom insats av mänskligt arbete,
kunna de som skola sälja varan icke nöja sig med, att
dess bytesvärde fär sjunka under värdet av det på varan
nedlagda arbetet. I ett privatkapitalistiskt samhälle med
fri konkurrens blir därför varornas bytesvärde nära lika
med värdet av det för deras frambringande socialt
nödvändiga arbetet. Marx’ värdelag blir sålunda, enligt denna
tankegäng, för det historiska specialfall av samhällsformerna
han undersökt, på det hela så att säga >en sann teori,
ställd på huvudet» — ett slutresultat, som gör det sä
mycket lättare att förstfi, att bland den Jevonska värdeteorins
anhängare finnas fullblodssocialister så väl som
socialreformatorer av olika skiftningar på det borgerliga samhällets grund.
Vi skola sä mycket mindre giva oss in på huru
försvararna av Marx’ värdelära i sin tur bemött Jevonismen,
som i själva verket hela denna strid om värdeläran, om
än dess utgång är av vikt för vissa formuleringar av
socialismens kritik av det bestående, dock icke alls är
avgörande för frågan: privatkapitalism eller socialism. »Marx
har aldrig grundat sina socialistiska fordringar på sin
värdelära,» säger med full sanning Fr. Engels, »utandärpä
att det kapitalistiska produktionssättet med nödvändighet
störtar tillsammans, något som inför våra ögon dagligen
mer och mer fullbordas.» Om än Marx’ värdelära skulle
definitivt uppgivas som förklaringsförsök av den kapitalistiska
produktionsmekanismen och dess överskottsvärde, så
kvarstår dock själva det obestridliga faktum, att de besittande
klasserna som helhet betraktade under nuvarande
förhålanden fylla sina fickor med ett överskotl, som icke grundas på
deras eget arbete, utan mer eller mindre direkt på andras.
Överskottsvärdet och dess konsekvenser blir man alltså icke
kvitt med Marx’ värdeteori. Hade vi emellertid ingen bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
