Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
under landtmännens bänkar och rullade tärning.
Och de, som förlorade, betalade samvetsgrant sina
skulder ur grannarnas fickor.
Solivro letade sig fram till Tobolo.
— Visa mig vägen till skymningens land!
Men Tobolo hörde honom icke för sorlets skull.
Då skrek han:
— Till Soregnernas rike!
I ett nu sprungo vandrarna upp.
— Hvem talar om Soregnernas rike?
Jägarna löste sina famntag, grepo sina stop
och slamrade med locken.
— Soregnernas rike åhoj! Hvem talar om
Soregnernas rike?
Och landtmannen öppnado sina munnar, nickade
och tömde sina krus.
Men Tobolo jämrade:
— Hvarför sade du! Hur ska jag kunna följa
dig? Ser du icke att jag har huset fylldt af gäster?
Hur ska jag kunna lämna mitt hus?
— A skymningens land, skymningens land!
Den putslustige lille vandraren grep Tobolo
i skägget.
— Kan du då aldrig glömma penningsäcken,
du gamle narr! Ser du inte, hur! dina lampor
flämta?
— Mina lampor! suckade Tobolo. — De stå
i husets gluggar. Jag kan icke lämna mitt hus.
De fyra unga jägarna hoppade ned från härden
och kastade sig öfver Solivro. De kramade honom
kring lifvet och kring bröstet och kring armarna
och kring benen.
— Vän! Broder! Vi följa" dig 1 Vi följa dig!
Och de ludna gamla bestarna tumlade upp
från sina bänkar.
— Vi följa dig! Vi följa dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
