Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sista problemen i homiletiken röra vanligen det
muntliga framförandet, d. v. s. memorering, deklamation och aktion.
Både Achelis och Hering tillråda memorering i st. f.
uppläsning från koncept, hvilken betecknas såsom en rationalistisk
osed. Men om memorering af en eller annan anledning ej kan
förekomma, tillrådes att öppet bruka koncept och ej söka låtsa
ett fritt föredrag. — Nödvändigheten af särskild utbildning
för deklamation och aktion betonas särskildt af Hering; eljes
kunna lätt felaktigheter insmyga sig, som kunna verka
ödesdigert nog i en tid, då det muntliga föredragets konst, tack
vare föreningar och möten står relativt högt och ett visst
estetiskt drag behärskar åtminstone de s. k. högre klasserna.
Men därvid måste också särskild omsorg läggas på att bevara
det, som dock framför allt är prediko-föredragets viktigaste
medel, nämligen den naturlighet, i hvilken predikanten ger sig
själf alldeles sådan, som församlingen eljes är van finna honom,
som en man som talar från hjärta till hjärta. A. fordrar af
deklamationen efter Harms föredöme, att den skall vara tydli-
och långsam, men ändå liflig och varm; därigenom
åstadkommes hufvudändamålet att göra predikan lätt uppfattlig af
åhöhörarne. Mot falskt predikopatos och öfverdrifven affekt af
hvad slag det må vara ges en välberättigad varning. — Äfven
vid aktionen är naturligheten den viktigaste faktorn. De
rörelser och minspel, som förekomma, tjäna antingen att
åskådliggöra eller bekräfta det som säges; det gäller att här
upptaga och förädla det teckenspråk, som äfven i det dagliga lifvet
vunnit burskap och som därför har förutsättningar att förstås
af åhörarne; allt annat är af ondo. I fråga om både aktion,
memorering och deklamation hänvisas till utkomna
monografier, t. ex. Schuster: Der gute Vortrag (1881) m. fl.
Vi ha härmed genomgått de viktigaste af de spörsmål,
med hvilka den nutida homiletiken har att sysselsätta sig, och
sett, hvilken ståndpunkt de ifrågavararande tre tyska
homiletici i dem intaga. Det återstår nu blott att undersöka det sätt,
på hvilket de olika problemen hos hvardera grupperas — en
fråga som vi redan förut här och där preliminärt berört. Den
utgör själf ett af homiletikens ingalunda lättast besvarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
